Så i morse när jag vaknade snöade det ute! Jag har tidigare i veckan velat gå ut och gå med kameran och ta bilder men tidigare dagar har det regnat för mycket och idag snöade det istället så jag bestämde att när barnen åkt skulle jag ut och gå. Jag gick, fotograferade, gick, hälsade på en hund och det gick i en cirkel typ 3 eller fyra gånger. Många ägare som var ute där kring 11.30-13.00. Jag gick ungefär samma väg som jag gått med Louise en gång tidigare men där vi gick vänster gick jag höger, jag ville se mer. Jag jag stötte på en liten bäck som var jätte fin och lät så vackert. Tillslut kom jag till en kulle där jag kunde se Tredegar town clock och tänkte "aa men det är inte så långt dit går dit och fotar den också" så jag fortsatte mot klockan och tog lite bilder, sen på väg hem gick jag förbi en tatuerings studio och gick in för att fråga vad de skulle ta betalt för den tatuering jag vill ha. Efter att ha fått veta priset bestämde jag mig för att göra den när jag ändå var där. Jag fick vänta ca en timme tills tatueraren hade tid för att göra den lilla simpla tattueringen och så fick jag den gjord. Jag planerade inte alls att jag skulle tatuera mig men ibland måste man vara lide wild and crazy. Och tro inte att jag bara skaffade något på måfå, har tänkt på denna tatuering sen innan jul, början av november kanske och tänkt fördelar och nackdelar. Skaffa inte en tatuering som du inte har funderat ordentligt på!
Peidiwch â rhedeg cyn y gallwch cerdded
Don't run before you can walk
Denna tatuering har två betydelser, nästan tre.
Första är att den är på Welsh, jag har spenderat mer än 6 månader här och det kommer ha varit ungefär 9 månader när jag åker hem. Detta har varit en stor del av mitt liv och vill ha något som alltid kommer påminna mig om min tid i detta underbara land.
Andra är att jag har hela mitt liv varit bra på att klanka ner på mig själv när jag inte klarar av något på första försöket och har alltid velat vara världsbäst på all på en gång, detta ska påminna mig om att saker och ting tar tid att lära sig och att det är okej.
Typ tredje är att mitt jobb som au pair kommer ha pågått i ungefär ett år när jag kommer hem och när jag först började ville jag vara den bästa au pairen på en gång men fick lära mig att jag måste vara en bra au pair innan jag kan vara den bästa, jag fick lära mig sakta men säkert hur man gör vissa saker eller hur man handskas med barn som får ett tantrum. Jag vill nästan kunna säga att i den meningen så var jag tvungen att lära mig gå innan jag nu kan springa, för nu är jag nog faktiskt världens bästa au pair (delad första plats med Josefin ofc)
Bilder till mina bilder från dagen finns på min FLICKR