Nu ska vi prata om det som rubriken säger, att jag byter familj.
Jag ska prata om varför, vart jag flyttar, till vem och hur jag känner.
I fredags kväll satte vi oss, jag, Camilla och James ner efter att vi har ätit. De sa att vi måste prata om en sak och jag fick såklart en klump i magen, rädd att jag gjort något fel.
De sa att de upplever att det inte fungerar mellan mig och Jennifer och att de tyvärr måste skicka hem mig.
Som jag har skrivit här i bloggen så har Jennifer varit väldigt otrevlig mot mig, speciellt när föräldrarna är hemma och speciellt på morgonen när föräldrarna är på väg till jobbet har det varit som jobbigast. Jennifer har då gråtit, skrikigt och bett föräldrarna att inte åka vilket tydligen är jätte jobbigt för Camilla och James, vilket jag kan förstå.
Jag kommer fortfarande bo i södra Wales, Tredegar som det heter ligger cirka en timme från där jag bor nu vilket jag tycker är ganska skönt. Jag och Camilla kommer så bra överense och eftersom att hon och James ska gifta sig i höst så är jag bjuden på bröllopet om jag vill komma.
Ett avsnitt av Doctor Who är inspelat i Tredegar, Avsnitt 8 säsong 5 The Hungry Earth.
Blå: Där jag bor nu, Röd: Dit jag flyttar, Gul: Dit min kompis Jennie åker som au pair i September!
Jag flyttar till en kvinna som heter Louise, hon har två barn, Alex på 20 månader (typ 2 år) och Dylan på 4 år.
Hon är separerad från barnens pappa som har dem ibland men inte ofta och hon jobbar inte ett 7-16 arbete utan hon jobbar ibland natt och ibland morgon osv.
Såklart tycker jag att det är jätte tråkigt att jag (IGEN) måste byta familj, de första två familjerna trivdes jag inge bra med så det var inte en lika stor förlust. Men den här gången trivdes jag så bra, jag och Camilla kommer jätte bra överense och när Jennifer väl lät mig hjälpa till eller leka var allt jätte bra. Dock kan jag inte styra föräldrarnas kännslor.
Jag och Jennifer har haft en vecka ensamma, vi fick testa 2 halva dagar innan det riktiga började.
Enligt mig är det en väldigt kort tid, jag förstår att barn har svårt att vänja sig så en vecka är inte speciellt mycket.
Vad jag är glad över är att vi inte slutar min upplevelse med dem på ett dåligt sätt.
De var väldigt tydliga med att det inte är mitt fel. Det är viktigt för mig att de inte tycker det och att de sa det till mig. Eftersom att jag är en person som är bra på att klandra mig själv så var det viktigt.
Tidigare familjer har det inte varit lika tydligt utan man har tyckt att det är mitt fel
(eller jag har trott att det är mitt fel)
Jag är glad att jag har fått stanna här ett tag.
Jag är glad att jag har fått lära känna Camilla, hon är en underbar person!
Snart börjar ett nytt kapitel.
*Dock ska jag bo hos James och Camilla tills på Söndag den 21 eftersom att min nya familj just nu har en au pair som inte åker förens den 25.